Det nationella Läkemedelsregistret, kombinerat med data från andra datakällor, ger möjlighet att utvärdera nytta, säkerhet, användningsmönster, ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet av läkemedel som förskrivs via recept. För läkemedel som ges till patienter på sjukhus eller annan vårdinrättning utan receptförskrivning (s.k. rekvisitionsläkemedel) finns på nationell nivå däremot mycket begränsade möjligheter till uppföljning som kräver individdata. Flertalet nya läkemedel som används på rekvisition behöver kompletterande säkerhetsuppföljning efter godkännandet och är inte sällan förenade med stora kostnader. Det finns därför ett stort och ökande behov av uppföljning av rekvisitionsläkemedel baserat på individdata.

Det naturliga är att försöka använda befintlig information i vårdens IT-system. Är det möjligt att hämta individdata på administrerade rekvisitionsläkemedel direkt från sjukvårdens elektroniska patientjournaler? Är det möjligt att hämta den i dess enklaste form, som en rad per administreringstillfälle (”en rad per utdelning”)? Har den typen av information tillräckligt god kvalitet för att vara användbar i läkemedelsepidemiologiska studier? 

För att bidra till arbetet med att på nationell nivå tillgängliggöra individdata på administrerade rekvisitionsläkemedel så begärde Läkemedelsverket inom ramen för ett forskningsprojekt data på alla administrerade läkemedel under ett år. 

Av 21 regioner levererade 16 begärda data till projektet, som därmed täcker 89% av Sveriges befolkning. Begäran om datauttag hanterades kompetent och engagerat av regionernas företrädare. Data kunde hämtas från samtliga huvudjournalsystem som användes detta år (Cosmic, Infomedix, Melior, NCS Cross, Takecare, VAS). I de flesta fall bedömdes det inte som en komplicerad uppgift att ta fram begärda data. 

Levererade data omfattar totalt 68 743 282 läkemedelsadministrationer. Sammantaget bedöms inte täckningsgraden vara ett betydande hinder för användning av denna typ av data. Kvaliteten på data var överlag god. Läkemedelsprodukt identifieras lämpligen med den identitetskod som via nationellt produktregister för läkemedel (NPL) direkt kan kopplas till information om substans, beredningsform, styrka och ATC-kod. Given dos är kanske den mest utmanande delen av information om given läkemedelsadministration. Det är lätt att inse att det här finns utmaningar när det gäller spädningar, blandningar och upplösning av torrsubstans. Trots att vi specifikt tittat på detta problem kunde vi inte på ett övergripande plan identifiera tydliga problem ens på dessa områden. Informationen om dos verkar generellt ha rimlig kvalitet. Variablerna gick att i stor utsträckning att formatera till den etablerade terminologin. 

Kemoterapi och specifika cancerbehandlingar är ett område där individdata för farmakoepidemiologiska studier är särskilt efterfrågade. Denna typ av behandlingar hanteras till stor del i särskilda IT-system men dokumenteras också till viss del i de vanliga journalsystemen. Vi kunde värdera 580 403 administreringar från nio regioner och representerande alla system som användes. Generellt kunde vi inte identifiera några påtagliga kvalitetsproblem. 

Läkemedel administrerade i samband med radiologiska undersökningar dokumenteras i stor utsträckning i särskilda IT-system designade specifikt för denna verksamhet. Åtta regioner levererade data från sådana IT-system, totalt 307 992 administreringar. Information om givna kontrastmedel var oftast mindre väl strukturerad. Information om läkemedelsprodukt, styrka, dos och dosenhet måste extraheras från variabler med fritext. Trots detta bedöms den slutligt bearbetade datamängden från dessa system ha god kvalitet även avseende dosinformation. 

Data från intensivvården var mest problematiskt att bearbeta. Vissa intensivvårdsavdelningar använder särskilda Patient Data Management Systems (PDMS) för presentation av mätvärden, beslutsstöd och dokumentation av patientvården. Läkemedelsbehandlingen är en del i detta. Alla intensivvårdsavdelningar använder dock inte sådana system utan kan använda den ordinarie läkemedelsmodulen i elektroniska patientjournalen medan andra fortfarande helt eller delvis dokumenterar på papper. Vi kunde arbeta med data från tre olika PDMS för intensivvård. 

Slutsatser

•    Till projektet levererades individbaserad information om läkemedelsadministrationer i sjukhusanknuten vård från regioner som täckte 89% av befolkningen. Vi identifierade inte allvarliga problem med täckningsgrad, med enstaka undantag. Sammantaget bedöms inte täckningsgraden vara ett betydande hinder för användning av denna typ av data. Resultaten ger ändå en grund för ett fortsatt kvalitetsutvecklingsarbete.

•    Kvaliteten på data var över förväntan. Vi identifierade inga tydliga indikationer på allvarliga problem. Även dosinformation var i de rimlighetskontroller vi gjort av oväntad god kvalitet. Överlag bedöms data vara av tillräckligt god kvalitet för flertalet tillämpningar men det krävs ändå att datakvalitet värderas utifrån varje specifik studies målsättning. I en del regioner har man gjort slumpmässiga kontroller mot journalen i samband med datauttaget. Det skulle vara av betydande värde med en mer systematisk sådan kontroll om man kan etablera en nationell datakälla för rekvisitionsläkemedel.

•    Det var möjligt att utnyttja information inte bara från huvudjournalsystem, utan också från de system som används inom specifika verksamheter som kemoterapi, intensivvård och radiologisk verksamhet. Huvuddelen av de IT-system som används för registrering av läkemedel i de regioner som inte levererat data finns representerat bland de data som analyserats i projektet. Vi kan därmed inte se principiella hinder för att dessa regioner också skulle kunna bidra med denna typ av data.

•    Särskilt glädjande var möjligheten att komma åt information om kemoterapi från samtliga IT-stöd som användes för denna typ av vård. Vi kunde inte identifiera några uppenbara problem med denna information, med förbehållet att den säkrast avspeglar ordination men i vissa fall kanske inte tillförlitligt fångat faktisk administration. 

•    Läkemedel administrerade inom radiologisk verksamhet och registrerade i dessa specifika IT-system var åtkomliga, även om informationen var mer ostrukturerad. 

Sammantaget är resultaten uppmuntrande avseende möjligheten att använda den här typen av data som grund för en nationell datakälla för rekvisitionsläkemedel, eller i riktade datainsamlingar för specifika studier.

Det finns tydliga gemensamma nyttoeffekter för berörda myndigheter och regionerna med en ändamålsenlig registrering av administrerade rekvisitionsläkemedel. Vårt projekt har varit ett ”stigfinnarprojekt” som med sitt exempel kanske kan bidra i andra myndigheters arbete med att få tillstånd en samlad nationell datakälla, men också i regionernas arbete med att utveckla journalsystem som ger sjukvården ändamålsenligt stöd för läkemedelsbehandling och tillförlitliga data för uppföljning. En nationell datakälla skulle underlätta ett fortsatt gemensamt kvalitets- och utvecklingsarbete.