I dag används olika begrepp, termer och datastrukturer för att beskriva hälsodata vilket försvårar utbytet av hälsodata mellan it-system, aktörer och huvudmän. Ofta behöver data transformeras i olika steg med risk för att man förlorar viss förståelse och kontext, och i värsta fall blir data inlåst i olika system. Bristfällig interoperabilitet leder bland annat till att vårdpersonal får dokumentera samma uppgift i olika system, att patienten får upprepa information man redan lämnat och en onödig efterfrågan på till exempel nya provtagningar som hade kunnat undvikits med en fungerande informationsförsörjning. Det råder stor enighet i Sverige om behovet av att öka interoperabiliteten gällande hälsodata. 

Utredningen har i uppgift att lämna förslag på en eller flera myndigheter som ska ansvara för att utfärda föreskrifter, utöva tillsyn och ta fram stödjande eller styrande dokument om val och tillämpning av tekniska och semantiska standarder. En viktig del av detta arbete handlar dels om en övergång mot öppna, internationella och implementationsnära standarder, dels att termer och begrepp, kodverk samt terminologier används mer enhetligt. Standardisering av hälsodata är en komplex fråga och många intressenter har behov av att påverka hur standardiseringen ska göras om man ska kunna använda samma underliggande data för flera behov, processer och ändamål. Det är därför viktigt att valen av tekniska och semantiska standarder i så stor utsträckning som möjligt involverar berörda aktörer och balanserar olika behov och perspektiv. Hur processen för standardisering bör se ut, hur standardiseringen successivt kan utvidgas och hur relevanta aktörer ska involveras i arbetet är därför helt central frågeställning för utredningen.

Det finns även ett behov av att ensa tillämpningen av, och få praktisk vägledning kring, juridiken på hälsodataområdet. Många aktörer efterfrågar mer handfast branschspecifikt praktiskt stöd. Utredningen ska lämna förslag på en myndighet som ska bemyndigas att ta fram så kallade uppförandekoder för behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvårdens område med syfte att specificera hur EU:s dataskyddsförordning ska tillämpas. Den myndighet som får i uppdrag att leda arbetet behöver därför upprätta en samverkansstruktur med aktörerna så att vägledning och annat praktiskt stöd utgår från användarnas behov.