De digifysiska vårdresorna som tagit sin utgångspunkt i primärvården har utvecklats snabbt när det gäller de akuta och lättakuta hälsotillstånden och tillgängligheten i regionerna ökar nu kraftigt. Men ett digitaliserat vårdsystem värt namnet måste även kunna erbjuda och hantera den kontinuitet som patienter förväntar sig och behöver.

Den stora och växande del av befolkningen som lever med en eller flera kroniska sjukdomar måste inkluderas. Idag finns en mängd egenmonitoreringslösningar som syftar till att underlätta vård av kroniska besvär och som ska ge patienten ökad kontroll och delaktighet i sin vårdprocess. Det är en fantastisk utveckling men hittills ligger de ofta separat från övriga vårdsystem. Det möjliggör inte en enkel och användarvänlig upplevelse för patienten och vi riskerar att förlora både i effektivitet och, vilket är mest riskabelt, den medicinska överblicken. Vi kan inte bygga ett modernt och effektivt vårdsystem med ständigt ökande antal separata gränssnitt för att hantera olika delar av en människas vårdbehov.

För även om vården är indelad och uppdelad är vi människor inte det. Vi har individuella behov och vi är inte bara en sjukdom eller ett behov.

Hur skapar vi ett smart vårdsystem som ser till helheten? Kan vi ta tillvara möjligheten att dra nytta av insikter och information från olika delar av patientens vård och hälsa, inklusive de ökande egenmonitoreringslösningarna? Och hur skapar vi ett system där jag som patient enkelt kan hantera hela min hälsa, inte bara vissa bitar, där varje besvär eller behov inte kräver olika appar med olika metodik och upplägg?

Är det en utopi att skapa ett system där alla våra behov, kroniska, episodiska och akuta flöden, hanteras i en och samma lösning och i ett helt vårdsystem? Och hur ska det praktiskt gå till?