Plenarer


Keynote: Carl Wieman, Stanford university

Carl Wieman doktorerade 1971 i fysik vid Stanford University. Sedan 2013 innehar han en kombinerad tjänst som professor i fysik och vid Graduate School of Education på Stanford University. Wieman har bedrivit omfattande experimentell forskning inom såväl atomfysik som naturvetenskapernas och teknikens didaktik. Han har tilldelats ett flertal priser på båda dessa områden, inklusive Nobelpriset i fysik 2001 och Carnegie-stiftelsens pedagogiska pris “Professor of the Year” 2004. Wieman har varit styrelseordförande för Board of Science Education inom National Academy of Sciences och har grundat PhET, en resurs som tillhandahåller interaktiv simulering  online för att lära naturvetenskap och används mer än  100 miljoner gånger om året. Han var biträdande chef för Naturvetenskap i Vita husets Office of Science and Technology Policy mellan 2010 och 2012. Wieman ledde initiativ för utveckling av naturvetenskapsdidaktik på universiteten Colorado och British Columbia. Initiativen genomförde storskaliga förändringar ifråga om undervisningsmetoder bland universitetens naturvetenskapliga institutioner och bland annat ledde till att han publicerade en bok om storskalig förändring: “Improving How Universities Teach Science; Lessons from the Science Education Initiative.” För närvarande undersöker han expertis och problemlösning inom naturvetenskap och teknik med fokus på hur detta kan mätas och undervisas på ett bättre sätt. Han undersöker även fysiklaborationer, med syftet att visa på och förklara ineffektiviteten i hur de traditionellt utförs, och hur det kan förbättras. Mer nyligen tilldelades Wieman Yidan Prize för utbildningsvetenskaplig forskning

Discipline-based education research; teaching expertise; and the transformation of university teaching*

While university scholarship has made enormous advances across all academic disciplines in the past 500 years, the university teaching practices have remained largely medieval.  This is beginning to change.  In the last few decades, a new field of research has developed, faculty in university departments (primarily science and engineering) studying how university students think and learn about the discipline and doing controlled comparisons of the effectiveness of different ways of teaching.  These studies of learning are producing clear and consistent results and new insights.  In combination with advances from the learning sciences, this has made it possible to define “teaching expertise” in higher education, namely the set of practices and their underlying principles that research shows will produce improved student outcomes compared to existing, particularly traditional, alternatives.  I will discuss these new research-based insights on learning, good teaching, and better ways to evaluate university teaching.  


*C. Wieman, “Expertise in University Teaching & the Implications for Teaching Effectiveness, Evaluation & Training”, Daedalus, 148 (2019). 

 

 

Plenar: Jonna Bornemark, Södertörns högskola

Jonna Bornemark är professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Hennes senaste bok är "Horisonten finns alltid kvar: om det bortglömda omdömet"

Tidigare har hon skrivit den bästsäljande och mycket uppmärksammade "Det omätbaras renässans – en uppgörelse med pedanternas världsherravälde". Jonna disputerade 2010 med avhandlingen "Kunskapens gräns, gränsens vetande: en fenomenologisk undersökning av transcendens och kroppslighet". För Volante har hon tidigare skrivit boken Kroppslighetens mystik om den kvinnliga 1200-talsmystikern Mechthild von Magdeburg och hennes mycket sinnliga relation till Gud. Hon medverkar regelbundet i Sveriges radios Filosofiska rummet och i Dagens Nyheter. Jonna är för närvarande aktiv inom flera forskningsprojekt inom praktisk kunskap, fenomenologi och religionsfilosofi. Dessa projekt diskuterar bland annat mätbarhetens gränser, omdömets möjligheter, subjektivitet och bildningsbegreppet. Men också relationen mellan människa och djur, graviditet och kroppslighet.

"Bildning och lärandet som överraskar" 


Endnote: Klara Bolander Laksov, Stockholms universitet

Bolander Laksov är professor i pedagogik med inriktning mot högskolepedagogik vid institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet. Hon har arbetat med forskning och utveckling inom högskolepedagogik sedan 1998. I sin forskning intresserar sig Klara Bolaner Laksov för hur universitetet som system och organisation kan skapa hållbara förutsättningar för lärare att utveckla vad som har kommit att kallas ett 'Akademiskt lärarskap', något som hon har skrivit om i skriften med samma namn. Frågor kring relationen och integration av teori och praktik är återkommande i hennes forskning och fokuseras både i relation till studenters lärande, lärares pedagogiska uppdrag och pedagogiska ledares verksamhet.

Klara Bolander Laksov är sedan sju år föreståndare för Centrum för universitetslärarutbildning vid Stockholms universitet, där hon sedan starten har byggt upp den högskolepedagogiska verksamheten med bas i högskolepedagogiskt aktiva forskare och lärare, och i samarbete med institutionsföreträdare med särskilt intresse och kompetens, s k pedagogiska ambassadörer.

Synligt och osynligt lärande på NU-konferensen

Akademin är idag, liksom många andra instanser i samhället, starkt influerat av det som skulle kunna kallas för en 'performativitetskultur'. Konferenser är inget undantag. Men vad är det då denna konferensen har synliggjort, och vad är det som förblir i det fördolda? Vid denna endnote kommer jag att dela med mig av mina reflektioner över vad jag har sett och hört och betydelsen av detta, men också några tankar kring vad som kanske varit mer osynligt. Vad det är återstår att se. Men jag vill gärna uppmana dig som har tankar kring det osynliga under konferensen att tagga mig i dina tweets @KlaraLaksov med #osynligtlarande eller #synligtlarande. Vem vet - jag kommer kanske att hänvisa just till dina reflektioner....