En nationell läkemedelslista ställer inte bara krav på tekniska lösningar med ett fungerande gränssnitt i patientjournalen som stödjer ett fungerande arbetssätt i vården. Det ställer också krav på en gemensam förståelse för arbetssätt och ansvar för läkarens egna ordinationer och för de samlade ordinationer från olika vårdenheter som är patientens samlade behandlingar. 

Ett annat sätt att uttrycka detta är att vid arbete i en gemensam informationsmängd i ett verktyg så måste förskrivarna ha en samstämmig uppfattning om hur de ska arbeta. Annars kommer det inte gå att uppnå syftet med en nationell läkemedelslista – att patienten ska kunna ha en enda, aktuell och komplett lista över sina pågående läkemedelsbehandlingar. Svenska Läkaresällskapet har sedan några år ett konkret förslag kring hur en sådan kollegial diskussion och utbildning skulle kunna genomföras nationellt. 

Det är också viktigt att inse att vi idag från Svenska Läkaresällskapet redan kan säga att även om alla regioner mot förmodan skulle hinna uppfylla kraven på att koppla den nationella läkemedelslistan till patientjournalerna till december 2025 så kommer det inte medge ett arbetssätt som kan leda till den förväntade nyttan. 

Frågan är då hur vi ska definiera de problem kring gränssnitt som måste lösas och hur vi tillsammans med ansvariga myndigheter på bästa sätt ska angripa dessa problem från förskrivare och farmaceuter, från vård och apotek.