Språklagen säger att samhället har ett särskilt ansvar för att skydda och främja finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Det allmänna ska ge den som tillhör en nationell minoritet möjlighet att lära sig, utveckla och använda det nationella minoritetsspråket. Rättigheterna preciseras bland annat i minoritetslagen och skollagen. Att ta del av rättigheterna möter dock många utmaningar.

För att vända på den språkbytesprocess som de nationella minoritetsspråken befinner sig i behövs fler medvetna åtgärder och insatser. En språkbytesprocess har sin grund i många olika historiska och samhälleliga faktorer och beror sällan på individers aktiva språkval. I panelsamtalet lyftr unga språkbärare sina egna erfarenheter och tankar om språkrevitalisering och de insatser som görs.

Samtalet knyts till Institutet för språk och folkminnens (Isof) regeringsuppdrag att ansvara för språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli respektive romska. I språkcentrumens uppgifter ingår att främja en ökad användning av språken i samhället och stärka enskildas förutsättningar att bruka och återta språken. Barn och ungdomar är en prioriterad målgrupp i detta arbete.