Svensk migrationspolitik har stramats åt de senaste åren och det aviseras om fortsatta åtstramningar och rättighetsinskränkningar. Parollerna ”Ett nej är ett nej” slår följe med ord som ”återkallelse”, ”återvändande”, ”utvisning”, ”förvar”, ”verkställighet” och myndigheter föreslås samarbeta mer för att kunna utvisa personer utan uppehållstillstånd. Hur påverkas ungdomars rätt till utbildning när de lever med tillfälliga uppehållstillstånd eller direkta utvisningshot i ett allt hårdare politiskt klimat? Vad händer när utbildning och arbete – inte skyddsbehov - blir avgörande för möjligheten till permanent uppehållstillstånd och i förlängningen medborgarskap? Hur inverkar en sådan politik på ungdomars ställning som rättighetssubjekt, på förståelsen av sig själva och andra, och på möjligheterna att kräva rättigheter och utmana rättigheter?