Det är självklart att distansövervakning av patienter med högrisk sjukdomar såsom diabetes kräver medicinskt klassificerade produkter enligt Medicinska Direktiv. Men, med dagens möjlighet att samla in en mängd olika typer av hälsodata, finns det inte utrymme att använda denna för att förbättra den proaktiva hälsovården? Rätt använd kan data med hjälp av algoritmer och AI ge indikationer som kan vara till nytta för både hälsopersonal och individen. För individen kan det skapa insikter om hur man hanterar sin hälsa, t.ex. inför en operation eller under en längre behandlingsperiod. För hälsovårdspersonal kan det vara bra information för att bättre utvärdera individens hälsotillstånd när man väl träffas. Ska denna typ av insikter hanteras som om det är medicinsk data?

Denna typ av hälsodata och åtföljda insikter kan ses som ett sätt att upptäcka förändringar vilket kan bidra med ytterligare information för behandling. Vid personliga möten kan individer ha ett intresse att över- eller under-informera, kan ha svårt att förmedla rätt och riktig informationen eller helt enkelt inte vet. Genom att indirekt och objektivt samla hälsodata och strukturerat presentera det kan både individen och hälsovårdspersonal få en bättre insyn i potentiella förändringar.

Som exempel kan diabetes Typ-1 nämnas där man typiskt tar hjälp av en kontinuerlig glukosmätare, även kallad CGM, för att kontinuerligt mäta blodsocker. Med hjälp av detta kan användaren skapa en bättre översikt över sitt blodsocker och dessutom få larm vid olika typer av förändringar. Några mindre kritiska men fortfarande relevanta indikatorer om ens allmänna hälsotillstånd och dess förändring över tid kan vara parametrar såsom aktivitet, sömn och pulstrend.  Med hjälp av tekniker som AI och personlig medicin finns det möjligheter att ge bättre och mer personliga insikter till individer. Likt så som en diabetiker kan se att blodsockret håller på att sjunka efter för mycket insulin, kan en annan person med hälsodata se att sin aktivitetsnivå försämras vid tider av orkeslöshet eller annan ohälsa.

Denna typ av lösningar kan vara ett viktigt bidrag för att ge hälso- och sjukvården bättre och mer sammanhållen vård till individer. Hälsotillståndet är inte bara viktigt när man träffar personal på sjukhus, vårdcentraler eller inom hemsjukvård utan även där i mellan.

Hur ska man kunna inkludera denna typ av data, insikter och digitala bedömningar i någon form av förebyggande hälsovård?