Det finns ny teknik som är riktad till "endast" medborgaren och där vi som kommun ser en fördel med att den används för att det gör behovet av våra insatser mindre efterfrågade. Det kan tex vara robotdammsugare (städhjälp), enkel online handling (hjälp m inköp) eller social samvaro. 

Den här typen av ny teknik skulle kunna användas i större utsträckning i samhället än vad den gör idag. Vi som kommun önskar att den helst börjar användas innan vi blir inkopplade. Men hur kan vi som kommun stötta våra medborgare att testa teknik som ökar livskvalitén, innan man ansöker om städhjälp och social samvaro? Och framför allt, är det vi som kommun som ska bygga upp förvaltningsorganisation för all välfärdsteknik riktad endast till medborgarna?

Genom att sänka tröskeln och låta de medborgare som ser behov av teknik testa på den under en tid (2 månader) sänker vi insteget för att våga prova teknik. Våra medborgare behöver få möjlighet att testa lösningar som finns på den öppna marknaden innan de tar steget att köpa in den. Vårat mål är att skapa ett "Bibliotek av välfärdsteknik för medborgarna".

I Östersunds kommun har man valt att testa ett upplägg där kommunens ansvar är att omvärldsbevaka och kvalitetssäkra teknik som kan stötta medborgarna, för att sedan informera och sprida informationen. Sedan är det medborgarnas behov som styr om om det är just teknik som kan vara lösningen. Leverantören av tjänsterna får sedan sköta administration av konton, den löpande förvaltningen och support.

På detta sätt kan sedan leverantören fortsätta dialogen med medborgaren och vi som kommun kan undvika bygga upp förvaltningsorganisationer för varje lösning som vi önskar att medborgarna ska ha tillgång till.

Först ut att testa detta upplägg gör vi med en leverantör som har en lösning för enkla videosamtal mellan medborgarna och deras anhöriga.

Kommunen kan på detta sätt öka kompetensen och användningen av ny teknik hos våra medborgare och arbeta proaktivt med delaktighet, trygghet och aktivitet.