I utredningen SOU 2021:37 ”Stärkt rätt till personlig assistans” behandlades bland annat frågan om egenvård och sjukvård i hemmet som utförs av personliga assistenter. När utredningen presenterades var det många assistansanordnare som reagerade. I utredningen konstateras nämligen att regelbundna sjukvårdsinsatser inte kan delegeras till verksamheter utan att dessa verksamheter själva blir vårdgivare. Sjukvård måste alltid leva upp till kravet på god och säker vård och därför konstaterade utredningen att det finns ett vårdgivaransvar även när sjukvården har delegerats till assistenter i hemmet som saknar legitimation för ett vårdyrke. För många assistansanordnare betydde detta att man snabbt behövde sätta sig in i de många krav som det innebär att bli vårdgivare. Att det oftast helt saknas medicinsk kompetens hos assistansanordnarna bidrog till förvirringen kring vilket ansvar de kan förväntas ta för en god och säker vård av patienten. När utredningen sedan blev ett lagförslag så var frågan om egenvård i fokus och det saknades resonemang om vårdgivaransvar. Frågan om vårdgivaransvar försvann sedan mystiskt från radarn trots att många assistansanordnare önskade svar på frågan om sitt ansvar. Socialstyrelsen och IVO har inte lämnat några tydliga besked och de besked som lämnas är ofta svåra att passa in i den gällande lagstiftningen.

Under den här föreläsningen tittar vi närmare på vårdgivaransvaret och det medicinska ledningsansvaret i kontexten hemsjukvård utförd av assistenter. Vem har ansvar för vad och vad händer när vården utförs av assistenter och assistentanordnare som saknar medicinsk kompetens? Vi frågar oss också varför frågan inte har behandlats vidare av myndigheter och vad som kan tänkas hända i framtiden.