Personlig assistans kan sägas vara lika unik som ifrågasatt. Höga kostnader, misstankar om fusk och återkommande nedskärningar gör att vi som använder personlig assistans har fått se våra liv bli kringskurna. Friheten att bestämma själv i sitt liv är långt ifrån lika självklar idag som den var för tio år sedan.

Många personer har fått sina rättigheter fråntagna. Andra tvingas leva med ett ständigt hot om nedskärningar. Inskränkningarna har för många inneburit husarrest, institutionalisering, ojämställdhet och ett totalt beroende av närstående och anhöriga. I några fall har det till och med fått mer ödesdigra konsekvenser. 

Personlig assistans är en del av socialförsäkringssystemet i Sverige och samtidigt en mänsklig rättighet enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 19. Det är en främmande fågel som staten inte vet hur den ska hantera, samtidigt som den omfattar personer som historiskt sett saknat makt och inflytande i samhället. Statens ambivalens landar i knät på oss som är medborgare och assistansanvändare.

Det här samtalet handlar om hur kringskurna rättigheter gör oss mindre jämlika och mer utsatta. Det är en historisk tillbakagång.