Hur är det att arbeta och bo i anslutning till en gruva när myndigheterna inte garanterar skydd för miljön och de mänskliga rättigheterna, och när oberoende instanser inte tillåts granska? Vilket ansvar har inblandade privata företag som säljer utrustning och underlättar verksamhet som förstör miljön, göder väpnade konflikter och kränker mänskliga rättigheter?

Vi är vana vid att stater och myndigheter har ett ansvar för de mänskliga rättigheterna, men i rapporten "Still Overlooked – Communities Affected by Jade Mining Operations in Myanmar and the Responsibilities of Companies Providing Machinery" har Swedwatch och Act Svenska kyrkan istället valt att fokusera på vilket ansvar privata företag har när de säljer utrustning till skadlig verksamhet. 

Den undermåligt kontrollerade gruvbrytningen av ädelstenen jade i delstaten Kachin i norra Myanmar har bidragit till översvämningar och jordskred som dödat hundratals, samhällen som fråntagits sin mark och förlorat sin försörjning, prostitution, drogmissbruk, barn som far illa, familjer som får sina bostäder förstörda av fallande stenar. Väpnade och kriminella grupper tjänar på gruvindustrin och burmesiska myndigheterna tycks ointresserade av att kontrollera verksamheten, i detta område som journalister och utomstående inte ens får besöka. 

När myndigheterna sviker, vilket ansvar ligger på de inblandade privata företagen?