Vi är alla beroende av att det finns någon som skyddar oss människor när vi är som allra svagast. Corona-pandemin har påverkat alla samhällsgrupper men förutsättningarna och motståndskraft att hantera krisen har sett olika ut. Ett demokratiskt samhälle bygger på respekt och delaktighet där man är trygg där man bor och att man får den vård och omsorg man behöver också vid extraordinära händelser som vid en pandemi.

För den som är särskilt sårbar på grund av en funktionsnedsättning och dess familj finns en oro hur man försvarar människovärdet och vilka etiska principer som skall råda under en pandemi. Inte minst när det gäller boende och vårdinsatser.

Under pandemin har etiska överväganden och hur grundläggande mänskliga värden genomsyrat vård och boende för de mest sårbara i vårt samhälle väckt många frågor. Inte minst hur vi kan säkerställa att människovärdesprincipen ledsagar kommuners och regioners agerande och beslut i framtiden.

Regionernas olika tillämpningar av Socialstyrelsens Nationella principer för prioritering inom intensivvård under extraordinära förhållanden har väckt oro. Är mänskliga rättigheter och etiska värden ett postnummerlotteri vid en pandemi?

Vilka lärdomar tar vi med oss av pandemins påverkan på olika rättighetsbärares liv och vilka etiska värden och principer skall gälla?