Länsstyrelsen i Stockholms län släppte våren 2020 en rapport om nyanländas bosättning och boendesituation i Stockholms län. Rapportens ramverk utgår från rätten till bostad och FN:s villkor för en lämplig bostad. Att ha en trygg plats att bo på är en grundläggande pusselbit för alla människors välmående. För nyanlända barn och vuxna betyder det dessutom mycket att äntligen få landa, bostaden är basal för möjligheten till en god etablering och integration.  

En del kommuner tillämpar tidsbegränsade bostadskontrakt vid bosättning av nyanlända som omfattas av bosättningslagen. Av betydelse är även kvaliteten i boendelösningarna och dess närmiljö. Till exempel förekommer delade boendelösningar, där nyanlända hushåll delar sovrum, och/eller kök och/eller toalett och hygienutrymmen. Även boendeytorna kan vara dåligt anpassade för hushållens storlek och behov. 

Vår ambition med seminariet är att bidra till en mer konkret bild av hur nyanlända kvinnor och män, flickor och pojkar i vårt län bor, men även hur boendesituationen på olika sätt påverkar möjligheter till t.ex. en god hälsa och ett gott välbefinnande men även till arbete, studier och fritid. Vår ambition är även att bidra till en förståelse för hur nyanlända personer kan påverkas i sin boendesituation utifrån individuella faktorer som till exempel sin sexualitet, sitt kön och sin könsidentitet eller funktionsförmåga. Rapporten bygger på en enkät till kommunerna respektive till det civila samhällets organisationer, på nyanlända vuxna och barns egen expertis och erfarenheter genom intervjuer, samt på specialbeställd statistik från SCB som redogör för nyanländas flyttmönster över tid. 

Rapporten visar bland annat att: 

• tidsbegränsade bostadslösningar i län där bostadskön generellt överstiger längden på kontrakten, leder till ett stort antal flyttar från anvisningskommuner kort tid efter mottagandet. Att erbjuda tidsbegränsade kontrakt bryter inte mot bosättningslagen, men i förlängningen riskerar tidsbegränsade kontrakt att underminera bosättningslagens proportionerliga fördelning. Det har även en negativ inverkan på nyanländas möjligheter att tillgodogöra sig andra rättigheter, såsom arbete, studier och fritid. 
• arbetssätt som rör tidsaspekter och kvalitet i boendelösningar vid bosättningen riskerar att inte tillgodose barnens behov. Detta gäller till exempel rätt till lek och vila samt en levnadsstandard som tillgodoser flickor och pojkars utveckling i bred mening. Den relativt höga andelen flyttar från anvisningskommunerna innebär dessutom ytterligare uppbrott från vänner, familj, skola och trygghet för en grupp barn som tidigt i livet ofta redan genomlevt många uppbrott. 
• tidsbegränsade bostadskontrakt, men även trångboddhet och boendelösningar där nyanlända hushåll bosätts tillsammans upplevs problematiskt av flera anledningar bland nyanlända själva. Intervjuer med målgruppen visar att detta kan leda till upplevelser av utanförskap och negativ inverkan på möjligheterna till etablering och integration.
• Bostadslösningar som brister i olika hänseenden påverkar dessutom olika grupper av nyanlända på olika sätt, där till exempel barnfamiljer, HBTQ-personer och personer med funktionsnedsättning kan vara extra utsatta.

Baserat på rapportens resultat ser vi några vägar framåt:

• Ta tillvara nyanländas kompetens. Vi ser ett behov av att nyttja befintliga arenor för att arbetsmarknads- och kompetensförsörjningsperspektiv i högre grad ska genomsyra också bosättningsarbetet. På samma sätt bör bostadsfrågan vara en integrerad del av arbetet med kompetensförsörjning.
• Främja nyanlända barns rättigheter. Vi ser ett angeläget behov att föra ett aktivt samtal och arbeta mer systematiskt med barnkonventionen och ett barnperspektiv samt vad det konkret innebär i arbetet med bosättning av nyanlända. I detta arbete bör barnen få komma till tals och representanter involveras för verksamheter som möter barn i sitt dagliga arbete, såsom förskola, skola, BVC, fritidsverksamhet och civilsamhälle.
• Arbeta för en bosättning som skapar trygghet, tillit och inkludering. I det fortsatta arbetet med nyanländas bosättning ser vi ett behov av att i större utsträckning blanda målgrupper i de bostadslösningar där endast nyanlända hushåll bosätts idag. Vi behöver även arbeta systematiskt med kompensatoriska insatser i syfte att ge lika förutsättningar för etablering, skolgång och social inkludering för nyanlända vuxna och barn oavsett boendetyp. I detta arbete bör nyanlända vuxna och barns erfarenheter och kunskaper tas tillvara. Det är angeläget att också tillgodose individuella behov utifrån ett HBTQ-, funktionshinder-, jämställdhets- och barnperspektiv.
• Använd och skapa fler verktyg för bostadsförsörjningen. Det finns ett behov av att i bosättningslagen se över möjligheten att ange ramar avseende såväl tidsperspektiven i mottagandet liksom kvalitetsdimensioner i bostadslösningarna. På ett mer övergripande plan ökar den strukturella hemlösheten och nyanlända är en del av denna ökning. Kommuner har olika verktyg för bostadsförsörjningen och mer kan göras för att nyttja dessa effektivt och åstadkomma hållbara lösningar. Parallellt finns ett behov av att se över och främja att fler bostadspolitiska verktyg kommer till stånd. 
• Mer långsiktigt arbete för ökad integration. Nu minskar mottagandet återigen, vilket ger möjligheter att arbeta mer kvalitativt och långsiktigt, bland annat genom att tillvarata de senaste årens erfarenheter och lärdomar. Detta bör inkludera både ett arbete för att möjliggöra för anvisade nyanlända att bo kvar i länet samt att skapa bättre förutsättningar för de som kommer att anvisas framöver. Trots ett mindre pressat läge krävs en fortsatt intern samverkan där även samordnande funktioner och uppbyggda strukturer för mottagandet finns kvar. Länet behöver analysera och reflektera över arbetssätt och ompröva dessa utifrån kunskap och vunna erfarenheter. Detta bör vi göra med utgångspunkt i barnkonventionen samt i de uppställda ambitionerna i Agenda 2030 och andra internationella åtaganden.

I en vidare betydelse är seminariet ett inlägg i diskussionen om bostadens betydelse för en tillfredsställande levnadsstandard och därtill möjligheter att tillgodogöra sig andra rättigheter. Det är också ett inlägg i samtalen om bostadsförsörjning och boendesituationer för grupper med svagare ställning på bostadsmarknaden -däribland nyanlända - som inte sällan befinner sig i andra- och tredjehandskaruseller, svarta kontrakt, inneboendelösningar och i vissa fall bostadslöshet under lång tid.