Hur formar det en människa att växa upp i ett område som kallas för “no-go-zone”? 

Sakariya Hirsi och Josef Farhan berättar om sina erfarenheter av arbetet med “Kollektiv Sorg”, en kampanj som lyfter upp gatuvåld och skjutningar. Kampanjen humaniserar människor i orten som påverkas av våldet - och lyfter upp hur psykisk ohälsa blir en produkt som ingen tar på allvar. 

Kollektiv Sorg har utgångspunkten att strukturell diskriminering är en av anledningarna till varför gatuvåldet ökar.

När ens uppväxt har präglats övervägande negativa skildringar av området en växer upp i samt av utförsäljning av allmännyttan, trångboddhet och ett ökat tryck på bostadsmarknaden som i sin tur gör det är svårt för unga att hitta en egen bostad - så skapar det lätt en känsla av hopplöshet.

Forskare menar att grannskapseffekter har stor påverkan på individers förutsättningar, det är större skillnader beroende på var du gick i skolan och var du växt upp än på dina faktiska slutbetyg - grannskapet spelar en väsentlig roll. Samtidigt menar Kollektiv Sorg också att det är i just orten som räddningen och de riktiga hjältarna finns. Här finns en fantastisk gemenskap och ett enormt samhällsengagemang. Det finns outtröttliga fritidsledare, lärare och aktivister som gör allt för sitt område. Kollektiv sorg är i sig - ett exempel på detta.