Som en följd av coronapandemins utbrott under våren 2020 förändrades vardagen för barn världen över. Stängda skolor och i vissa fall utegångsförbud innebar på många håll att barn förpassades till sina hemmiljöer. De här åtgärderna blåste liv i en för barn- och människorättsforskning ständigt relevant fråga om den privata sfärens ställning till de mänskliga rättigheterna. 

Å ena sidan finns det sedan den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna ett starkt skydd för rätten till privatliv. Även i FN:s barnkonvention framställs hemmet och familjen som naturliga miljöer för barnets fysiska, moraliska och andliga utveckling. Samtidigt vet vi att hemmet ofta är barnets mest skadliga plats och att rättigheter även kan kränkas i den privata sfären. 

I det här seminariet diskuterar vi hur den här typen av frågor ska kunna hanteras, moraliskt, politiskt och rättsligt, inte minst i anslutning till mer avancerade teknologier för övervakning och med anledning av återkommande globala utmaningar som influensaepidemier och konsekvenser av klimatförändringar, som riskerar att påverka barns möjligheter att få befinna sig i offentliga rum utanför hemmet.