I den allmänna debatten idag pekas ofta enskilda grupper, såsom personer med psykisk ohälsa, ut som någon typ av säkerhetshot, något “annorlunda och farligt” som samhället i stort måste skyddas mot, vilket leder till stigmatisering och ännu större utsatthet och ger upphov till en kollektiv känsla av otrygghet i samhället. Vi ställer oss frågande till hur ”tuffare tag” går ihop med regler om ickediskriminering och ett rättighetsbaserat arbetssätt? Hur långt kan statens ingrepp gå innan de hårdare tagen i sig skapar otrygghet och polarisering?

Vi skulle önska att åtgärderna istället diskuterades utifrån ett rättighetsperspektiv och att större insatser gjordes för att främja den basala tryggheten som varje individ har rätt till. Vi ser ett behov av att samma ansträngningar görs för att garantera rätten till jobb, utbildning, bostad, deltagande och medbestämmande för personer med psykisk ohälsa som för att främja tillit och till att bygga inkluderande samhällen.

Både NSPH och Personligt ombud erfar att målgruppen upplever att de inte får sina rättigheter tillgodosedda när det gäller just rätten till jobb, utbildning, bostad och delaktighet. 

Under vårt miniseminarium skulle vi vilja lyfta följande frågeställningar:

• Personer med psykisk ohälsa oftare är utsatta för våld och trauman än att vara den som själv utsätter. Detta är en skadlig myt att människor med psykisk ohälsa är mer benägna att utöva våld mot andra. Denna myt vill vi bekämpa och slå hål på tillsammans.

• Människor med psykisk ohälsa är oftare marginaliserade med en sämre ekonomi och ofta utanför arbetsmarknaden. Detta gör att man är mer sårbar för otrygghet och osäkerhet. Detta är en strukturell diskriminering vi vill bekämpa tillsammans på våra olika sätt. Personligt ombuds årliga erfarenhetsrapport styrker och bekräftar detta. Denna rapport kommer presenteras på miniseminariet.

• Vi som medverkande i seminariet har både personlig erfarenhet och professionell erfarenhet av dessa frågeställningar