En av de grupper som drabbas mest direkt av klimatförändringarna i dag i Sverige är urfolket samerna. Renskötande samer, liksom samer som ägnar sig åt jakt, fiske och andra traditionella näringar, vittnar om att den globala uppvärmningen både försvårar livsvillkoren och gör dessa mer oförutsägbara. Eftersom de traditionella näringarna, och livet i samklang med naturen på de traditionella markerna, är så intimt förknippade med den samiska kulturen finns stor oro för att kulturen och den samiska identiteten inte ska överleva i ett drastiskt uppvärmt klimat. Samtidigt påverkas samer i hög grad av de insatser som görs som en del av den gröna omställningen på traditionell samisk mark. När markerna hotas av vindkraft, gruvor och skogsskövling ökar lokala konflikter – vilket leder till hat och hot mot urfolkens representanter.

Urfolksrätten, med dess starka fokus på att urfolk har rätt till konsultation och samtycke, kan ge nycklar till hur en långsiktigt hållbar och rättvisebaserad klimatomställning kan se ut. Men urfolksrätten har en traditionellt svag ställning i Sverige. Hur kan vi ändra på detta? Vad måste till för att omställningen i Sverige sker med, och inte mot, urfolket samerna?