I lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk stipuleras att minoriteternas språk, kultur och historia är en del av det gemensamma svenska kulturarvet, för att förverkliga detta krävs att vi utvecklar ett mer inkluderande ”Vi” än vårt samhälle tidigare haft.

Den romska minoriteten har genomlevt och överlevt långa perioder av brutal exkluderings- och assimileringspolitik i Sverige och Europa. För att förstå och motarbeta antiziganism behövs flera nivåer – individuell, strukturell och diskursiv, och de långa perioderna av exkludering kräver ett långsiktigt arbete för att överbyggas. Med utgångspunkt i många års erfarenhet av arbete med den romska minoritetens mänskliga rättigheter diskuteras lösningar och framtid för dessa frågor men också potentialen i de arbetssätt och modeller som utvecklats för att bevara demokratiska värden i en tid av antidemokratisk politik.