Rätten till bostad innebär mer än enbart tak över huvudet. Det är en grundläggande mänsklig rättighet, fastställd i såväl internationella konventioner som i svensk grundlag. Men bostad som en rättighet nämns idag alltför sällan när byggande och bostadspolitik diskuteras. Ofta byggs och renoveras fastigheter för andra grupper än de som saknar bostad eller har en otrygg ställning på bostadsmarknaden.  Hur kan dagens bostadspolitik reformeras så att allas grundläggande rättigheter i högre grad respekteras? Vem är ansvarig? Är  social bostadspolitik vägen dit? För närvarande arbetar bostadsminister Per Bolund fram en ny politik inom området och regeringen har tillsatt en kommission på ämnet. Vad innehåller den och vilka politiska åtgärder behövs för att alla ska kunna ta del av en bra bostad?