Det svenska civilsamhället har en lång tradition av att engagera sig i Centralamerika; sex små länder mellan Mexiko och Colombia. Länder med ett förflutet som är plågat av militärkupper och diktaturer, inbördeskrig, otrolig grymhet, massakrer och massiva kränkningar av mänskliga rättigheter. Men också ett stort mod och kamp för respekt för mänskliga rättigheter, som personifieras av bland andra ärkebiskopen Oscar Romero, mördad 1980 i El Salvador, och Rigoberta Menchú från Guatemala som fick Nobels fredspris 1992. Svenska organisationer och den svenska regeringen har gjort stora insatser för att driva på fredsförhandlingar och stödja humanitära behov och utvecklingssamarbete. Svenskt engagemang har följt med på vägen mot fredsavtal och stött återuppbyggnad och demokratisering av regionen. Utvecklingen har inte varit problemfri, men många landvinningar har gjorts. En ny generation har vuxit upp sedan inbördeskrigets dagar, bättre utbildad, med tillgång till sociala medier och törstande efter deltagande i samhällsbygget. Århundraden av våld och rädsla har övervunnits, befolkningen har engagerat sig i lokala utvecklingsprocesser, ursprungsbefolkningen fått hävda sina rättigheter och kvinnor börjat delta i politiken – mot könsbaserat våld och för att få kontrollera sin egen kropp. Men för närvarande upplever vi en antidemokratisk reaktion som är mycket oroande. På TV har vi sett karavaner av desperata familjer och ensamma barn som vandrar från Centralamerika mot den mexikanska gränsen och vidare till USA:s gräns. De flyr från våld, organiserad brottslighet, korruption, de tror helt enkelt inte på sina egna länder. En grupp svenska organisationer som fortfarande är engagerade i regionen anordnar detta seminarium, som kommer att ta upp aspekter både från förflutet och nutid i Centralamerika. Vi får också röster från civilsamhället i regionen som berättar om det pågående arbetet och kampen för att förändra situationen