Flera terrordåd de senaste åren har kopplats till den så kallade incelrörelsen – i huvudsak män som lever i ofrivilligt celibat och drivs av hat och hämndmotiv, riktade mot kvinnor och personer i parrelationer. Både Säkerhetspolisen och Totalförsvarets forskningsinstitut FOI har uppmärksammat att incelmiljön utgör en växande hotbild i samhället.

Incelrörelsen kan ses som en form av radikalisering, och i samhällsdebatten har argument för att klassa våld mot kvinnor som hatbrott lyfts fram. I dag lever många människor med våld i sin vardag, i hemmet bland närstående. Polisen har de senaste åren intensifierat arbetet kring särskilt utsatta brottsoffer. Det handlar framför allt om våldsbrott mot kvinnor och barn, som våldtäkter, brott i nära relationer och vålds- och sexualbrott mot barn. Det är grova brott som är högt prioriterade inom polisen. Men vad vet vi om förövarna? Statistik visar att det i huvudsak handlar om män. Män begår exempelvis oftare sexualbrott, mot både kvinnor och män[1]. Män svarar också för merparten av andra grova våldsbrott, som skjutningar och mord. Personer med en kriminell livsstil har också ofta själva varit utsatta för eller bevittnat våld i hemmet – vilket understryker vikten av brottsförebyggande insatser.

Varför är män överrepresenterade som gärningsmän? Hur kan samhället arbeta förebyggande med insatser mot förövare? Och vilken roll spelar dagens mansnorm i sammanhanget? Polisen, Länsstyrelsen och föreningen Män diskuterar mansnormen och dess följder i detta miniseminarium.