Barn som placeras är beroende av att samhället tar hand om dem när deras familj inte kan och ger dem ett tryggt och kärleksfullt hem. Barn vittnar själva om hur samhället i många fall sviker dem. Att ingen lyssnar, att de inte har någon makt över sina liv och att de utsätts för våld i samhällets vård. Ta del av barnens egna tankar kring hur vi kan vända den negativa utvecklingen och ge barn i samhällets vård den trygghet som de har rätt till. 

Maskrosbarns och Barnrättsbyrån utgår ifrån mångårig erfarenhet av möten med placerade barn och har båda fördjupat sig i barns egna upplevelser av att vara placerade. Maskrosbarn genom studien “Jag är bara en påse med pengar” och även genom att ha utvecklat stödinsatser utifrån barnens egna behov. De lyfter vad barnen tycker har varit svårt och vad som behöver förändras för att placeringarna ska ge den trygghet som barnen behöver. Barnrättsbyrån utgår från sin rapport ”…och jag kunde inte andas” (2021) där barn vittnar om det våld som förekommer på SiS. Barnrättsbyrån har tillsammans med Fil. dr. i socialt arbete Maria Andersson Vogel, kartlagt användningen av våld i samband med tvångsåtgärder.