Den samiska kulturen har formats i människors samtal med den natur som utgör förutsättningarna för deras överlevnad fysiskt och andligt. Genom att iaktta, lära och anpassa sig till de gåvor och faror som naturen runt om erbjuder har också ett personligt och dynamiskt förhållande till naturen skapats. Synen på naturen som ett levande väsen, generöst och strängt måste mötas med respekt och tacksamhet för att ömsesidighet ska bestå. Saiva, heligheten, är närvarande i tid och rum. I samtalet med naturen hålls tryggheten vid liv. En trygghet som är själva utgångspunkten för en samvaro präglad av personlig gemenskap, av frihet och kärlek.