2015 stod många av EU:s stater beredda att med öppna armar ta emot de människor som flydde undan krig i Syrien, Afghanistan och Irak. Det stora antalet människor som drunknat i Medelhavet efter att ha flytt i sjöodugliga flottar sände en chockvåg genom Europa och människor och organisationer startade privata livräddningsaktioner samtidigt som humanitära organisationer bistod med nödhjälp på öarna. Ganska snart förändrades dock tonen och flera beslut för att minska flyktingmottagandet antogs, nationellt och inom ramen för hela EU. Åtgärder för att förhindra att människor dör på Medelhavet har särskilt riktats mot människosmugglarna, snarare än mot att finna lösningar som skulle kunna skapa säkra vägar till Europa. Men det valet har också inneburit att det idag sitter tusentals flyktingar i häkte, misstänkta för att ha möjliggjort människosmuggling, men utan att något vinstintresse har funnits utan enbart för att ha hjälpt till att föra människor i hamn och rädda liv. Parallellt har misstankar för delaktighet till bland annat människosmuggling riktats mot enskilda och frivilligorganisationer som deltagit i räddningsaktioner – i januari i år friades 24 personer som 2018 deltagit i livräddningsaktioner utanför Lesbos, från misstanke om brott, efter nästan åtta års processande. Men många fler har åtalats och väntar på rättegång.

Den 13 oktober i år dömdes ”L” en ung familjefar från Sudan som tillsammans med bland andra sin fru och dotter flytt i en smuggelbåt över Medelhavet, till över 100 års fängelse för medverkan till människosmuggling. Beviset för hans medverkan bestod av att han av ren självbevarelsedrift och omsorg av familjen gick med på att hantera båtens GPS. Den 6 oktober i år var det meningen att en första huvudförhandling skulle hållas i målet mot  norrmannen Tommy Olsen, grundare av Aegean Boat Report. Organisation har i flera års tid bevakat händelserna i Medelhavet, uppmärksammat myndigheter när båtar varit i sjönöd men även  rapporterat om push-backs och andra övergrepp begångna av myndighetspersonal mot flyktingbåtar på Medelhavet. Huvudförhandlingen sköts upp men återupptas i januari. Han anklagas nu för att bland annat ha  medverkat till människosmuggling och riskerar 25 års fängelse. En europeisk arresteringsorder har utfärdats mot honom, som Norge dock vägrar att utföra.

Det här seminariet vill framförallt belysa det som sker i vattnen utanför EU:s gränser, men som alltför sällan uppmärksammas i Sverige och norra Europa. Det ska beskriva hur människor fortfarande går under på vägen mot Europa, men där de som lyckas ta sig i land efter en livsfarlig resa, riskerar att åtalas och dömas till extremt hårda fängelsestraff. Det ska även berätta om hur åtalen mot humanitära arbetare har inneburit att allt färre, på vissa håll inga, privata livräddningsbåtar längre kan verka i Medelhavet, vilken lagstiftning som tillämpas och brister i rättssäkerheten kring åtalen. Och vad betyder egentligen begreppet ”facilitate”, möjliggjort, när det handlar om människosmuggling, hur snävt ska det få tolkas? Vi kommer även att förklara begreppet push-backs, vad det är och om det är lagligt i att förhindra flyktingbåtar från att ta sig in till Europeiskt territorium. Hur stämmer den praxis och de lagar som antagits överens med asylrätten och övriga mänskliga rättigheter, rätten till liv? Nästan 36000 människor på flykt har dött på Medelhavet sedan 2014. Vem talar idag om säkra vägar till EU för dem som söker skydd?