När vi pratar om människors möjligheter att utveckla sitt liv i önskad riktning så utgår vi ofta från att vi alla har samma individuella förutsättningar att göra det med undantag för om man har någon form av funktionsnedsättning. Vi glömmer då hela det spann av skillnader i förutsättningar som ändå finns inom den så kallade normalfördelningskurvans nedre zon vad gäller begåvning och omfattas av begreppet svag teoretisk begåvning. Samtidigt ser vi hur detta också påverkar förmågan till omställning och att hantera andra svårigheter i livet vilka i sin tur också påverkar möjligheten till en fast etablering på arbetsmarknaden samt behovet av stöd och anpassningar. Det har i Sverige varit nästan fult att prata om teoretisk begåvning utan till och med skolsystemet och dess betygskriterier har byggt på tanken om att vi alla har samma förutsättningar att nå målen bara vi anstränger oss tillräckligt mycket eller får tillräckligt med extra undervisning. Inom arbetsmarknadspolitiken pratas det heller aldrig om att runt 10-15% av befolkningen kanske inte har förutsättningar att nå de krav som idag näst intill alla jobb ställer på flexibilitet, stresstålighet, social kompetens, förmåga att jobba självständigt och att jobba i grupp trots att de inte anses ha en intellektuell funktionsnedsättning.