Att hälsa också handlar om livets existentiella dimension är något som alltfler aktörer i samhället tar fasta på. Svenska kyrkan har lång erfarenhet av att möta människors existentiella frågor och arbeta med olika former av andlig utveckling och fördjupning. Det sker exempelvis genom sjukhuskyrkan, fängelsesjälavården och jourhavande präst i olika kanaler.

Rätten till hälsa, inklusive existentiell och andlig hälsa, gäller alla människor. Ett tydligt problem i relation till detta är dock att det saknas tydliga direktiv för hur folkhälsoarbetet ska bedrivas så att det främjar den existentiella aspekten. Vad kan vi lära oss av de initiativ som bedrivs på området idag? Flera viktiga erfarenheter ryms inom olika samarbeten i vården, både hur arbetet kan utformas och kännedom om olika hinder. En utmaning som lyfts är bristande kunskap kring praktiska tillvägagångssätt och på sina håll en slags ”beröringsskräck” för frågor som har med religiös tro eller andlighet att göra.  

I detta seminarium lyfts goda exempel på arbete med existentiell hälsa, samt utmaningar och hinder för att alla människor ska få sin rätt till existentiell hälsa respekterad. Vilken roll kan Svenska kyrkan, tillsammans med andra religiösa traditioner, spela i detta arbete? Vad behöver förändras och vilket ansvar faller på olika samhällsaktörer?