Svensk tandvård håller hög standard och är tillgänglig för en majoritet av befolkningen bland annat genom olika ekonomiska stödsystem. Subventionerad barntandvård infördes på 1930-talet då karies var ett stort bekymmer. 

Mycket har hänt sen dess och idag, när våra barn och ungdomar går in i vuxentandvården, ligger fokus till största delen på att bevara ett friskt bett friskt. Men munhälsa och tandvårdskonsumtion är ojämlikt fördelade i befolkningen. Ett tydligt exempel på detta är kariessjukdomen och hur den drabbar grupper och individer, där lågt socioekonomiskt status och multisjuklighet, med olika funktionsvariationer och omsorgsberoende, är riskfaktorer. Det förebyggande och hälsofrämjande arbetet har inte nått ända fram, utan tandvården lägger mest resurser på att undersöka friska patienter och på att ta hand om redan uppkomna skador. Detta är inte är en hållbar situation, utan vi måste tänka nytt och göra på andra sätt. Hur ska vi nå målet om en god hållbar tandhälsa för alla, livet ut?

Seminariet presenterar kariesepidemiologiska bakgrundsfakta och tänkbara strategier, både ur ett folkhälso- och kliniskt hållbarhetsperspektiv.