Drygt 18% av Sveriges befolkning uppger att de har hörselnedsättning av sådan grad att det försvårar möjligheterna till verbal kommunikation (SCB´s undersökning av levnadsförhållanden). Det påverkar kvalitén på möten med andra både på plats och på distans.

Distanskommunikation i form av telefoni, videosamtal och webbmöten har tagit fart i samband med Corona-pandemin. Många upplever att detta är ett  väl fungerande sätt att ha möten på, både i arbete och på fritid. Men det fungerar inte riktigt lika bra för alla. Personer med hörselnedsättning riskerar att inte till fullo kunna delta i distanskommunikation. Ju större hörselnedsättning desto större problem kan förväntas i kommunikationssituationer, både direkt och via distans. 

Gruppen är heterogen. För personer med mildare hörselnedsättningar kan det till och med vara en fördel att använda distanskommunikation om goda förhållanden för nätuppkoppling, kamera och ljud finns. Webbmöten tenderar att bli mer fokuserade på innehållet. Det störande småpratet/pappersprasslet undviks då personer inte sitter i samma rum. I webbmöten finns dessutom möjligheten med avstängd mikrofon som underlättar ljudbilden för den med hörselnedsättning. 

För andra hörselnedsatta fungerar det inte lika bra med de digitala lösningarna som används allmänt idag. För personer med grav hörselnedsättning/dövhet behövs ytterligare hjälpmedel. Video och/eller textstöd kan här vara nödvändigt.

I föreläsningen presenteras resultat från en studie som sammanställer professionellas kunskaper och erfarenheter av hjälpmedel för distanskommunikation i Sverige. Här visas också exempel på de olika tekniska lösningar som används bland regionerna idag. Dessa lösningar kan användas för sig eller integreras i befintliga lösningar i region, kommun och andra organisationer och på så sätt bidra till att uppfylla kraven på tillgänglighet i webbdirektivet och tillgängighetsdirektivet.