Att möjliggöra för en överföring av vitalparametrar från en patient i riskgrupp till vården, utan fysiskt besök är en oerhört potent utveckling och något som i pandemitider har fått en alltmer självklar roll att spela. 

Samtidigt måste vi fråga oss -är det resurseffektivt att rutinmässigt skicka stabila mätvärden från tusentals patienter rätt in i en redan nedlastad vårdorganisation? Vad är den kliniska nyttan med oförändrade blodtrycksvärden varje dag? Någon måste ju ta ansvaret att både granska datan och agera på avvikande värden. Är det rimligt?

När bankväsendet digitaliserades fick vi inte ansluta oss till en banktjänsteman som utförde våra betalningar och överföringar, nej vi gjorde arbetet själva istället. För att på riktigt frigöra resurser, minska vårdbehovet och se till att våra vårdgivare får ägna sig åt just vård och itne bli IT-support gäller det att få patienterna att göra jobbet! 

Patienten  själv är vår största outnyttjade vårdresurs och genom att möjliggöra för patienten att få vård direkt i hemmet med sig själv som central komponent och även utförare så tar vi löftet från distansmonitorering och infriar det genom distansvård.