Precisionsmedicin har potentialen att lösa gamla, tidigare inte adresserbara, hälso-problem med hjälp av ny teknik. Riktade terapier är det farmaceutiska benet av precisionsmedicinen, medan behandlingsvägledande diagnostik är det diagnostiska benet. Det finns betydande ineffektiviteter i införandet av genomik och precisionsmedicin i vården, som inte har med patientsäkerhet att göra. En inte oansenlig del av ineffektiviteterna finns i gränssnitten mellan de huvudsakliga aktörsgrupperna hälsovården, de medicinska högskolorna och innovationssystemen. Det är förståeligt att det finns ineffektiviteter eftersom det systematiska och storskaliga sättet att samarbeta som nya storskaliga teknikerna kräver är under uppbyggnad. Inte bara i Sverige, utan i hela värden. Omvänt finns det stora vinster med att ligga långt fram med att finna, och formalisera, de nya lösningarna. Hälsovården är den som identifierar behovet av nya lösningar och som prövar nya sådana genom kliniska studier. De medicinska högskolarna är de som beforskar vårdens omötta behov och kommer fram till möjliga lösningar, medan de medicinska högskolornas innovationssystem är de som nyttiggör innovationer genom att kommersialisera dem så de kan prövas i hälsovården genom kliniska studier. Hälsovården, de medicinska högskolorna och innovationssystemen behöver finna rutiner att systematiskt och effektivt samarbeta för att finna nya lösningar för patienter och samhällsekonomi. Helt nya standarder kommer krävas för att formalisera dessa nya systematiska och effektiva rutiner. Det finns stora vinster att hämta, för patienter och för samhällsekonomin, med att ligga långt fram med att finna, och formalisera, de nya lösningarna på hur effektivt samarbete kan se ut.