Dagens arbetssätt kring läkemedelsordinationer i vården – för läkemedel som administreras av vårdpersonal och läkemedel som patienten själv administrerar efter expedition från apotek – präglas av en förståelse utvecklad av erfarenhet från praktiskt arbete. Föreskrifter från framför allt Socialstyrelsen och Läkemedelsverket kring läkemedelshantering sätter gränser för vad som ses som korrekt hantering. Gränser som i många fall är uppsatta utifrån erfarenheter kring historiska misstag. IT-stöd måste byggas utifrån de formella regelverk som föreskrifterna utgör och offentliga e-hälsolösningar blir därför ofta konserverande istället för frigörande. 

Vårdpersonalen, och då framför allt läkarkåren, har inte själva gemensamt formulerat hur de arbetar och hur de vill arbeta med läkemedel för att få en effektivare och säkrare läkemedelsanvändning. Hur ska då enskilda läkare, sjuksköterskor och farmaceuter kunna utveckla gemensamma arbetssätt som skapar förutsättningar för nya IT-lösningar och föreskrifter? Hur ska då myndigheter i föreskrifter kunna fånga hur läkare, sjuksköterskor och farmaceuter själva ser på nya roller och ansvarsfördelningar? Hur ska då leverantörer av IT-lösningar och ehälsotjänster kunna erbjuda framtidssäkra smarta lösningar?

Föreläsningen utgår från att vi idag saknar ett samlat synsätt på arbetssätt kring läkemedel inom vård och apotek. Vidare att patienten inte är delaktig som en aktör i beslut kring och genomförande av läkemedelsbehandling, inte ens kring sådana basala saker som behandlingsorsak, uppföljning av behandling och bedömningar om fortsatt behandling. 

Utifrån denna ansats beskrivs kortfattat hur en alternativ målbild för arbete kring patientens läkemedelsbehandling skulle kunna se ut och vilka konsekvenser det får för stora projekt som införande av nationell läkemedelslista, kliniska kunskaps- och beslutstödssystem, nya vårdinformationssystem samt klinisk forskning. Men allra mest vad det skulle kunna innebära för patienter och närstående.