Unga som varken arbetar eller studerar, så kallade ”Uvas”, är en särskilt utsatt och sårbar grupp vars behov av stöd, vård och omsorg ofta är högt, individuellt och bestående under en längre tid. Insatser som kombinerar kompetenshöjande och hälsofrämjande aktiviteter med personcentrerat och samordnat stöd har potential att öka sysselsättningen, främja hälsan och förbättra välbefinnandet hos dessa individer som ofta står långt ifrån både arbetsmarknad och utbildningssystem. Den grad till vilken sådana initiativ fungerar, samt hur, för vem och varför de är verksamma, är dock något vi i dagsläget vet väldigt lite om. I detta föredrag kommer forskaren att berätta om ett pågående projekt som avser att bidra med sådan kunskap samt presentera preliminära fynd inom området med utgångspunkt i den internationella forskningen.