Framtida sjukvård kräver nya lösningar som medger att en större del av sjukvården kan flyttas från dyra och svårtillgängliga sjukhusmiljöer till lättillgänglig och mindre kostsam öppenvård nära patienten. Denna omställning medför dock mycket komplexa organisatoriska, resursmässiga och patientsäkerhetsmässiga utmaningar. En nyckelfaktor, som uppmärksammats relativt litet men som relativt enkelt kan överbrygga flera av dessa omställningsproblem, är att flytta diagnostisk specialkompetens närmare patienten. Med större tillgång till avancerad diagnostik på lägre sjukvårdsnivåer, kan fler patienter skötas optimalt i öppen vård och selektionen av patienter som behöver remitteras för sjukhusvård skärps. Sjukhusen utgör inte bara resurs för avancerad vård och behandling, utan traditionellt har de också varit centrum för avancerad specialistdiagnostik eftersom den ofta varit beroende av tung utrustning och krävt närvaro av specialistkompetens för tolkningen. Men idag har snabb teknisk utveckling inom sensorteknologi i förening med fjärrmedicinska lösningar för dataöverföring öppnat nya möjligheter att flytta ut även avancerad diagnostik direkt till patienten. Patienten kan själv, eller tillsammans med vården, samla in data av hög kvalitet. Detta kan idag göras inom en rad områden, och nya tillämpningar tillkommer i snabb takt allt eftersom tillgången på bra och billiga sensorer för olika ändamål blir tillgängliga. Vi har i flera pilotprojekt undersökt hur ett digitalt diagnostikcentrum kan byggas upp utifrån principen att datainsamling från patienten och analys/tolkning dissocieras. Patienten monitoreras på sin vanliga öppenvårdsmottagning, men får direkttillgång till avancerad specialistdiagnostik via digital fjärröverföring av undersökningsdata som tolkas av specialist. Specialisten återkopplar sedan tolkningen till patientens läkare, som härigenom lättare kan fortsätta sköta patienten i öppenvård eller få ett tydligt underlag för selektion av vilka patienter som behöver sjukhusvård. Vi beskriver ett projekt där vi testat denna idé vid öppna hjärtspecialistmottagningar inom Praktikertjänst Närsjukhus i Västra Götaland. Patienter med hjärtrytmrubbningar utrustas med digitala EKG-sensorer direkt på mottagningen, men resultaten tolkas av specialistteam som utför diagnostiken på distans. Resultaten visar att detta ger avsevärda fördelar både för patienter och vårdgivare. Väntetiderna har kortats från månader till några dagar. Resursutnyttjandet optimeras, eftersom prioriteringarna görs av patientens egen läkare istället för av en remissmottagande sjukhusklinik som inte träffat patienten. Kostnaderna minskar, eftersom en centraliserad specialistresurs ger skalfördelar för att hantera stora volymer med hög kvalitet. Öppenvården ökar sin kapacitet att ge mer avancerad vård nära patienten eftersom korrekt diagnostik gör att färre patienter behöver remitteras till sjukhus för utredning. Också ur ett miljö- och patientperspektiv ses fördelar, eftersom patienten besparas flera ofta långa resor till sjukhuset. I flera fallbeskrivningar illustrerar vi de principiella fördelar som denna modell innebär. Vi ger också förslag på hur modellen skulle kunna byggas ut till andra diagnostikområden.