Kognitiv status är en viktig pusselbit för att kunna planera och utvärdera rehabilitering vid tillstånd där hjärnans funktioner påverkats. Syftet med rehabilitering är att individen ska kunna återgå till någon form av normalt liv – och ett normalt liv innefattar, för de allra flesta, förmågan att kunna arbeta då ca 57% av befolkningen är i arbetsför ålder (Ekonomifakta, 2020).

Hjärnans funktioner präglar individens arbetsförmåga och vid tillstånd som påverkar kognitionen, såsom stressrelaterad psykisk ohälsa (46% av alla sjukskrivningar; Försäkringskassan, 2017), hjärnskada och stroke, behöver kognitiv status vara en del av rehabiliteringen. Genom mätning av kognitiv status före, under och efter rehabilitering kan åtgärder individanpassas. Upprepad mätning under samt efter rehabiliteringsinsatser möjliggör utvärdering av interventioner. 

Dessutom är detta en viktig del i försäkringsmedicin – om vi i intyg till försäkringskassan ska specificera objektiva undersökningsfynd som motiverar interventioner under rehabiliteringen, behöver vi också mäta detta under tiden. 

Under föreläsningen lyfts erfarenheter kring hur förståelse för kognitiv status påverkar rehabiliteringen. Utifrån detta kan det tyckas självklart att kognitiv status ska vara en del i rehabiliteringsarbetet, men hur kan kliniker praktiskt göra? Konkreta exempel ges från kliniker inom företagshälsovård, primärvård och specialistvård som har kognitiv testning i deras flöden. För- och nackdelar med digitala såväl som manuella kognitiva testverktyg diskuteras tillsammans med reflektioner, lärdomar och rekommendationer framåt. 

Referenser: 

Ekonomifakta. (2020). Befolkningsstruktur. 

Försäkringskassan. (2020). Pågående sjukfall per diagnos, Sverige totalt. Aktuell statistik inhämtad 2020-12-15.