Allt fler äldre och multisjuka har egna tänder och protetiska konstruktioner kvar. Det protetiska behandlingsbehovet ökar i denna befolkningsgrupp. Vårdgivaren kan ställas inför komplexa frågeställningar både avseende vårdnivå och vad som är tekniskt möjligt. 

I många fall är en fullgod kooperation nödvändig för lyckad protetik. När den förutsättningen inte finns

och en tydlig önskan från patienten saknas behöver terapivalet göras på andra grunder. 

Hur tar man beslutet om vad som är bäst för patienten i det enskilda fallet? Hur motiverar vi en behandling som avviker från det vi normalt benämner ”optimal vård”? Frågeställningen i terapidiskussionen kan bli mer etik än behandlingsteknik.

Seminariet diskuterar protetiska lösningar med utgångspunkt från fallpresentationer.