Lisbeth Pipping är författare, föreläsare och forskare. Hon och hennes två småsystrar var döttrar till en utvecklingsstörd mamma. Som sexåring fick hon ta ansvar för familjen då den alkoholiserade pappan försvann. I

sin självbiografi Kärlek och stålull berättar hon om rädsla, slag och psykisk misshandel, men också om optimism och möjligheter. Här skildras Oscar som lever som författaren men utan syskon. Han flyr undan fester och sprit till en bänk nära tant Anna. Hon kan komma ut och sitta bredvid honom och kanske ha med sig något att äta.

Oscar är nästan alltid hungrig. Ibland sover han på bänken hela natten. I skolan mobbas han. Han söker svaret på hur barn ska ha det. Mormor var hans tröst men nu är hon i himmeln. En liten vit sten är ett minne. En dag har tant Anna med sig en socialtant och Oscar vågar berätta. Historien om Oscar är väl skildrad och går in under huden på läsaren. Språket är lättillgängligt. På informationssidor förklaras tant från socialtjänsten, att bli omhändertagen, FN:s Barnkonvention och jour- och familjehem. Snöängeln och Magmammor och pungpappor är två tankeväckande böcker om barn i nöd. Den kan även placeras bland fackböcker och läsas tillsammans med en vuxen.