Anmälningar till myndigheter är viktiga verktyg för samhällsförändring. Men alla anmäler inte när de missgynnats eller utsatts för brott. I vilken utsträckning är mörkertalet ett problem? Hur får vi fler att göra sin röst hörd? I ett samtal diskuterar Diskrimineringsombudsmannen (DO), Myndigheten för delaktighet (MFD) och Brottsförebyggande rådet (BRÅ) vad statistik över anmälningar kan säga om individers utsatthet.

Utöver att lägga grunden för tillsyn, inspektion och brottsbekämpning, används uppgifter som kommer in till dessa myndigheter som kunskapsunderlag. Det är välkänt att mörkertal gör att statistiken inte ger en komplett bild av verkligheten. Det finns människor som av olika skäl aldrig berättar om sina erfarenheter. Deras röster saknas i statistiken. För att värna om den enskildes rättigheter behöver vi få en bred bild av hur utsatthet kan ta sig i uttryck i samhället. Hur kan statistiken används på ett klokt sätt med utgångspunkt i de brister som vi känner till?

Seminariet kommer att kretsa kring frågorna: Vad säger anmälningar och klagomål om individers utsatthet? Vilka möjligheter och begränsningar finns i statistiken? I vilken utsträckning är det ett problem att inte alla individer vänder sig till dessa myndigheter med anmälningar och klagomål när de missgynnats eller utsatts för brott? Och på vilket sätt kan myndigheterna öka representationen av personer som beskriver sin utsatthet?