Barnkonventionen är svensk lag sen den 1 januari 2020. För att rättigheter ska bli meningsfulla och få en verklig innebörd krävs det också att ett barn kan vända sig till en lokal, regional och nationell klagoinstans dels, när rättigheter enligt barnkonventionen kränks. Sverige har ännu inte ratificerat det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om individuell klagorätt, och det saknas barnanpassade klagomekanismer på lokal, regional och nationell nivå. Barnombudsmannen har heller inte mandat att ta emot klagomål från enskilda barn och utreda dessa.

I rapporten ”Hur ska barn i Sverige få upprättelse när deras rättigheter kränkts” lyfter UNICEF Sverige varför Sverige ska ratificera det tredje tilläggsprotokollet, befintliga klagoinstanser med sina brister. Rapporten belyser också barns röster i avsaknad av klagomekanismer i Sverige. Varför behövs en klagorätt? Varför ges Barnombudsmannen inte ett mandat att utreda enskilda klagomål? 

UNICEF Sverige bjuder in till ett panelsamtal med experter om barns klagorätt och vikten av upprättelse när rättigheter inte tillgodoses och kränks. Varför brister det i barnanpassade klagomekanismer för barn på lokal, regional och nationell nivå? Hur åtgärder vi detta på bästa sätt?