Palestina. Motstånd

Motstånd i Palestina är att strejka och demonstrera och att hissa den palestinska flaggan. Det är de palestinska samvetsfångarna – politikerna och ungdomsledarna och de som organiserat möten eller tryckt politiska skrifter. Det är protesterna som varje fredag pågår i Västbankens byar och städer, och vid Gazas stängsel. Men motstånd är också något så enkelt – och i Palestina så oändligt svårt – som att stanna på sin mark. Att odla sina åkrar och skörda sina vindruvor, på samma sätt som man gjort i tusentals år. Valla sina får på sina förfäders marker. Det är att varje morgon öppna sin butik, och att utbilda sig, trots att det inte finns några jobb. Motstånd är att läsa den palestinska nationalpoeten Mahmoud Darwish och sätta upp en bild av Arafat eller Klippmoskén på väggen i sitt hem. Det är att dansa dabke och brodera, och hålla drömmen levande. Det är Gazas fisk och gröna falafel, knafe och olivtvål i Nablus, graffiti på Muren, kyrkklockor i Betlehem, teater i Jenin och glasblåserierna i Hebron. Det är varje skratt i Gaza, och varje olivträd på Västbanken.

Det finns också på den israeliska sidan, i de israeliska människorättsorganisationerna, B’Tselem som i ett öppet brev till FN bad det internationella samfundet om hjälp med att skydda palestinska liv. Adalah och ACRI som för den palestinska kampen i domstolarna, och Breaking the Silence som berättar sanningen om vad det som i Israel kallas för ”den mest moraliska armén i världen” har för sig på de ockuperade områdena. Det är de få journalister som inte vill att israelerna ska slippa veta vad som görs i deras namn på Västbanken och i Gaza, de unga som vägrar att göra militärtjänst, och de som tillbringar sin lediga tid med att övervaka vägspärrar eller eskortera palestinier till sjukhus, eller till stranden i Tel Aviv.

Ladda ner som pdf: Motstånd-2018.pdf