Intervju med MR-alumnen Vera-Linn Lanängen

Hej Vera-Linn Lanängen! Du tog examen från masterprogrammet i mänskliga rättigheter förra året. Vad jobbar du med idag?

Idag jobbar jag på ett produktionsbolag som heter Film and Tell som gör dokumentärfilmer för att skapa positiv samhällsförändring. Filmerna rör frågor som barn som bevittnar våld i hemmet, ovanliga diagnoser, integration, äldrevård – men också biologisk mångfald. Syftet är helt enkelt att genom berättelser skapa ett bättre samhälle. Den nya brottsrubriceringen barnfridsbrott, som kommer att röstas om den 23 mars, är resultatet av tio års långt politiskt påverkansarbete - som började med Film and Tells filmer Say Something och My Life My Lesson. Som en del i detta påverkansarbete har jag bland annat under de senaste månaderna träffat flera politiker för att prata om frågan, något som varit extremt roligt. Politiskt påverkansarbete är bland det roligaste jag har gjort. 

 

Vad tycker du var särskilt värdefullt under programmet?

Jag älskade MR-programmet! Jag älskade bredden, att det innehöll en blandning av filosofi, juridik, statsvetenskap, etik och internationella relationer. Det var en rolig blandning som gav ett djup jag verkligen uppskattar. Jag är en person som tycker om att tänka ”för mycket”, och det fick jag verkligen göra där. Samtidigt var det också praktiskt, och det fanns en konkret mening med allt. Så det var mycket jag tyckte var värdefullt; demokratikursen, krigsetiken, folkrätten, religionsdelarna, internationella relationer och att skriva masteruppsatsen förstås (jag kan fortfarande inte sluta prata om nekropolitik). Jag uppskattade även lärarna. De var kunniga och stolta över sitt jobb, något som gjorde det ännu roligare att delta. Hade jag kunnat gå om programmet hade jag gjort det. 

 

Vilken kunskap har du främst fått användning för i ditt nuvarande yrke?

Mycket av mitt arbete utgår från barnkonventionen, vilket medför att den kunskap jag fick med mig från programmet gällande den har kommit till god användning. I min yrkesroll föreläser jag också, och då föreläser jag bland annat om mänskliga rättigheter med fokus på just barnkonventionen. Därtill är jag just nu med i arbetsgruppen som tar fram en UPR-rapport till FN, i vilken jag har pushat frågan om att vi måste vidga begreppet våld. Idag är det fokus på det fysiska våldet, men vi måste börja tänka mer extensivt och se att långt ifrån allt våld är fysiskt. 

 

Vilka kan du särskilt rekommendera MR-programmet till?

Jag är själv socionom i grunden, så jag kan rekommendera alla socionomer, som känner att de vill vidare i karriären, att studera på MR-programmet. När jag utbildade mig till socionom så minns jag på föreläsningarna om mänskliga rättigheter att det var något där i mitt socionomhjärta som fick mig att känna ”wow, det där vill jag hålla på med”. Det är extra kul eftersom socionomprogrammet är brett, medan MR-programmet är mer djupt. Det var en skön kontrast!