Artificiell intelligens (AI) förändrar hälso- och sjukvården och förhoppningarna är stora att tekniken ska befria läkare från de administrativa bördor som upptar upp till 40 % av deras arbetsdag. Pågående diskussioner handlar om huruvida AI primärt kommer att ersätta läkare vid rutinuppgifter eller öka deras förmåga att fatta komplexa beslut, men lite är känt om hur dessa förändringar faktiskt kommer omforma läkarkåren eller hur läkare upplever dessa förändringar på nära håll. I forskningsprojektet EFAAI (Effektivt och flexibelt arbetsliv i sjukvården med digitala verktyg och AI-stöd) vid Högskolan i Halmstad är syftet att generera ny kunskap om implementering och användning av AI för automatisering av administrativt arbete inom hälso- och sjukvården. Vi forskar om hur yrkesroller förändras över tid, samt hur och i vilken utsträckning AI-baserad automatisering av administrativt arbete kan främja effektivt och flexibelt arbetsliv utifrån de anställdas förutsättningar och behov.

I projektets första intervjustudie har vi undersökt hur arbetet för 20 läkare i primärvården förändras när generativ AI används för automatisering av dokumentation på deras arbetsplats. Den implementerade tekniken fångar upp samtal mellan läkare och patienter och genererar automatiskt kliniska anteckningar, remisser, sjukskrivningsintyg baserat på det kliniska mötet. Tekniken representerar ett betydande skifte i hur administrativa uppgifter hanteras inom primärvården, vilket fundamentalt förändrar traditionella dokumentationsarbetsflöden. Vi följde dessa läkare när de medverkade i denna tekniska integration under flera månader och undersökte hur de deltog i att omforma sina professionella roller.

Våra preliminära resultat tyder på att läkare inte bara accepterar eller avvisar AI; istället använder de sig av olika strategier i sitt arbete med AI-stödd dokumentation. För det första stärker de sina roller genom att nyttja den kapacitet som tekniken medför i ökad effektivitet samtidigt som de utvecklar ny expertis inom AI-användning och kvalitetssäkring. För det andra upprätthåller de tydliga gränser kring sina arbetsuppgifter och tillåter AI-stöd att hantera viss dokumentation och administrativa uppgifter, samtidigt som de själva utför vissa aktiviteter som klinisk bedömning och patientkommunikation. För det tredje anpassar de kontinuerligt sitt arbete i takt med att kapaciteten hos tekniken utvecklas, och utvecklar därmed strategier för att hantera spänningen mellan organisatoriska effektivitetskrav och den egna professionella autonomin.

Dessa resultat kan vara intressanta för olika målgrupper. För vårdchefer kan dessa resultat visa på vikten av att stötta läkarnas arbete och att ge utrymme för professionell omdefiniering. För vårdpersonal kan förståelse för dessa strategier hjälpa dem att aktivt forma sin professionella transformation snarare än att passivt uppleva teknisk förändring. För AI-utvecklare visar resultatet hur läkare rekonstruerar sina roller och på vikten av att utforma AI som kompletterar snarare än utmanar professionell identitet samt att det implementeras AI som läkare meningsfullt kan integrera i sin praktik samtidigt som de bibehåller sin känsla av professionellt arbete och autonomi.