Bakgrund: Sveriges decentraliserade vårdsystem genomgår idag en omfattande digital transformation. Samtidigt ökar förväntningarna på sammanhållna vårdkedjor och effektivt teamarbete när vård i allt högre grad flyttar från institution till hemmiljö. För sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård medför detta att ett redan krävande och ofta ensamt arbete blir ännu mer komplext. Arbetet är mobilt och präglat av både självständighet och ett kontinuerligt behov av samarbete för att proaktivt vårda patienter med komplex sjukdomsbild. Kommunikationsbrister och begränsat inflytande över arbetssituationen utgör dagliga utmaningar som påverkar både patientsäkerhet och arbetsmiljö. Trots snabb digital utveckling inom regional vård brottas kommunal hemsjukvård fortfarande med grundläggande tekniska hinder: icke-kompatibla journalsystem, svårtolkade medicinlistor och fortsatt användning av fax. I takt med det växande behovet av hemsjukvård är kunskap om sjuksköterskors arbetsvillkor avgörande för att motverka en negativ arbetsmiljöutveckling.

Metod och material: Avhandlingen Making ’it’ work – Nurses as essential linchpins in the home care context undersöker hur digitalisering och teknik formar sjuksköterskors arbetsmiljö inom kommunal hemsjukvård, med särskilt fokus på interaktion och teamarbete. Forskningen har en kvalitativ och explorativ ansats med etnografisk grund. Materialet omfattar en översiktsartikel och fyra empiriska studier baserade på intervjuer och observationer genomförda före, under och efter COVID-19 pandemin. Analysen har utförts med kvalitativ innehållsanalys och tematisk analys.

Resultat: Forskning om teamarbete inom hemsjukvård är begränsad, men litteraturen visar att sjuksköterskan spelar en central roll för vårdens sammanhållning och att arbetsformen utgör en viktig källa för kontroll och stöd. Trots detta misslyckas många försök att etablera interorganisatoriska teamstrukturer. I en skånsk implementering (2016–2020) identifierades tydlig diskrepans mellan överenskommelser och faktisk praktik, där etablerade framgångsfaktorer hos föregångsexempel och vetenskaplig litteratur saknades. För hemsjukvårdssjuksköterskor är samarbete och kommunikation avgörande för att hantera arbetets komplexitet, och en betydande del av arbetstiden ägnas åt synkron och asynkron kommunikation. Sjuksköterskans roll kan beskrivas med metaforen ”spindeln i nätet”, något som både är träffande och kontroversiellt. Tekniken fungerar här som en central förmedlare mellan vårdkedjans aktörer och kan, när den är väl anpassad till arbetskraven, främja arbetsmiljön. Om tekniken däremot inte matchar behoven riskerar den att skapa ytterligare belastning. Före pandemin ökade befintlig digitalisering arbetets komplexitet; under pandemin skedde en forcerad digitaliseringsprocess där ny digital teknik infördes för att hantera den akuta situationen; och efter pandemin bidrog den nya tekniken både till ökad effektivitet och till nya användbarhetsproblem.

Slutsatser: Avhandlingen presenterar en utgångspunkt som kan vägleda hemsjukvårdens fortsatta digitalisering. Teamarbete innebär komplex social interaktion som behöver stödjas av både teknik och fysiska möten. Resultaten visar hur arbetsmiljö, teamarbete och kommunikationspraktiker ömsesidigt påverkar varandra. En central slutsats är att digitalisering inte kan lyckas utan att utgå ifrån sjuksköterskors faktiska arbetspraktiker och kommunikationsbehov. Framgångsrik digitalisering kräver systematisk och kontinuerlig utvärdering utifrån både effektivitet och mänskliga behov. En hållbar arbetsmiljö för sjuksköterskor inom kommunal vård och omsorg är avgörande för att möta framtidens utmaningar.