Bakgrund: Cancer i bäckenområdet (prostata-, urinblåsa-, kolorektal- samt gynekologisk cancer) och dess behandling kan skada vävnad kopplad till könsorgan och därigenom påverka den sexuella hälsan. Utöver fysiska förändringar påverkas även psykologiska aspekter, såsom minskad lust och förändrad kroppsuppfattning. Sexuell hälsa är ett känsligt område att lyfta för både patienter och vårdpersonal, och stödet för sexuell rehabilitering varierar stort nationellt, bland annat på grund av begränsad tillgång till sexologisk kompetens och geografiska avstånd. Digitala stödinsatser kan minska dessa skillnader och erbjuda individualiserad tillgång till specialiserad kompetens.

Syfte: Att utveckla och utvärdera ett digitalt stöd för sexuell rehabilitering efter cancer i lilla bäckenet, baserat på MRC:s ramverk för komplexa interventioner.

Metod: Ett digitalt program för sexuell rehabilitering utvecklades och utvärderades först i en feasibilitystudie med par efter prostatacancer (n = 19). Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och frågeformulär. Reflexiv tematisk analys användes för kvalitativa data och deskriptiv statistik för kvantitativa utfall.Därefter genomfördes en erfarenhetsbaserad co-designstudie med tre workshops (patienter, vårdpersonal och blandade grupper) för att vidareutveckla programmet till att inkludera alla cancerdiagnoser i lilla bäckenet. Direkt innehållsanalys användes för att analysera data.

Resultat: I feasibilitystudien upplevdes programmet som meningsfullt och hjälpsamt, med positiva effekter på kommunikationen kring sexuella frågor. Den digitala formen värderades för flexibilitet och tillgänglighet, men deltagarna efterfrågade mer individanpassat innehåll, interaktiva inslag, strukturerad vägledning kring fysiska och farmakologiska strategier samt möjlighet till kamratstöd. Preliminära resultat från co-designstudien identifierade sex centrala aspekter för vidareutveckling: (1) flexibel timing och beredskap, (2) lättillgänglig professionellt stöd och uppföljning, (3) realistiska förväntningar med fokus på acceptans och anpassning, (4) mänsklig närvaro i digitalt format, (5) individuell anpassning utifrån kön och diagnos, samt (6) multimodalt och interaktivt innehåll med påminnelser för ökat engagemang.

Slutsats: Det digitala programmet är genomförbart och väl mottaget, med potential att minska ojämlikheter i vård och stärka sexuell hälsa efter cancer i lilla bäckenet. Programmet ligger på den nationella plattformen 1177 (Stöd och behandling) och utvärderas i en randomiserad kontrollerad studie på sexuell hälsa. Tillvägagångssättet kan med fördel användas för utveckling av digitala stöd inom andra områden.