På förra årets Vitalis följde jag upp dåvarande socialminister Annika Strandhäll inledningsanförande från 2019. Hon ställde där frågan om svensk vård kommer att få ett it-stöd som är stabilt och elegant som en egyptisk pyramid, eller om vi, utan att vara medvetna om det, bygger ett Babels torn, som snart måste byggas om på nytt? Jag argumenterade för att vi förutsättningslöst måtte granska den existerande it-infrastrukturen för vården, där den nationella tjänsteplattformen från Inera utgör det nav genom vilket all kommunikation mellan vårdens system förväntas hända. Kanske ger en sådan granskning vid handen att vi måste ändra infrastruktur i grunden om vi ska kunna leva upp till ett av vårdens grundkrav på it-stödet: att all patientinformation finns tillgänglig på ett säkert sätt när och varhelst den behövs oberoende var i landet patienten vårdats. Kanske är en ny bottenplatta en förutsättning för att bygga den eleganta ehälso-pyramiden?

Mitt inlägg var ett i en lång rad debattinlägg under det senaste decenniet som ifrågasatt nuvarande it-infrastruktur för vården, samtidigt som vi kritiserat ansatsen som flera regioner gjort med att ersätta föråldrade system med en monolitisk lösning (standardsystem) som innehåller det mesta inklusive en egen databas för patientinformation. Region Skåne och VGR har valt den vägen och Region Stockholm var nära att fatta ett sådant beslut i slutet av 2019. 

Ingenting av betydelse i denna fråga har egentligen hänt fram till för någon månad sedan - frågetecknen kvarstår. Ända har regeringen presenterat en vision och stolt förklarat att Sverige ska bli bäst i världen på ehälsa 2025.

I början av 2021 finns dock ljusglimtar. Den första och viktigaste är att regeringen följt min uppmaning från förra årets föredrag, att ge E-hälsomyndigheten i uppdrag att snabbt (arbetet ska redovisas senast i februari 2022) "analysera och föreslå hur möjligheterna till sammanhållen journalföring kan öka och användas av alla vårdgivare i hela landet." Man skriver att: "E-hälsomyndigheten ska i sin analys överväga både befintliga och alternativa tekniska lösningar för en sammanhållen journalföring. I uppdraget ingår att redogöra för hur förslagen kan utformas och vidareutvecklas." Det är ljuv musik för alla oss som kämpat för att just detta ska göras. Äntligen utreds frågan om Nationella Tjänsteplattformen duger som nav för den framtida svenska vården eller om den behöver ersättas/kompletteras för att vi ska nå målen om en sammanhållen journalföring.

Den andra mer dolda händelsen är att Region Stockholm tycks ha bytt strategi för utvecklingen av regionens framtida vårdinformationsmiljö (FVM). Man har övergett tanken på att bygga FVM på ett standardsystem, som var grundbulten alltifrån diskussionerna (spruckna 2016) om samarbete med Region Skåne och VGR inom det som kallades 3R till den förra året efter många turer nedlagda upphandlingen av ett standardsystem. I sin nya strategi förklaras att "varje verksamhet ska ta ett aktivt ansvar för sin digitalisering. Styrningen av digitaliseringen ska integreras med verksamhetsansvaret." I budgeten för 2021 sägs att "en viktig del i det kommande arbetet är att stegvis etablera ett gemensamt datalager för olika system och applikationer för att undvika inlåsningseffekter i leverantörsspecifika format." De här signalerna liknar kuriöst nog de som bär romanen Ingrid, där man i den fiktiva regionen Lycke går samma väg. Jag har förgäves försökt att få fram information om utvecklingen i min egen region men ingen vill/vågar bekräfta att man slagit in på en ny väg. Rykten säger att till exempel anestesi och obstetrik håller på med egna upphandlingar och att man på prov håller på att implementera en "datasjö" för hantering av patientinformation.

Scenariot med verksamhetsnära applikationer som knyts samman av ett gemensamt datalager finns också med på ett hörn i den Sverigeförhandling om digitalisering som SKR och Regeringen beslutat om. Kanske är Region Stockholm på väg att visa vägen?  

Internationellt ser vi samma signaler, hur man i land efter land implementerar eller planerar för it-infrastruktur för vården som bygger på att man tydligt separerar data (patientinformation) från applikationer. Ofta redovisas att behovet av en förändrad av strategi har blivit tydligt i och med Covid-19, där stora mängder data finns lagrade i olika journalsystem och hälsoappar, men där det ändå har varit svårt eller omöjligt att använda alla dessa data för att snabbt skapa ny kunskap.   

Slutligen är det uppenbart att Sverige ligger i framkant i forskningen runt framtidens verktyg för att skapa bra it-infrastruktur för vården. Så har till exempel Origoprogrammet tagit ytterligare steg genom att etablera samarbete med Kungliga Tekniska Högskolan runt både de tekniska aspekterna och hur en organisation för drift och förvaltning av plattformen i framtiden ska se ut. Förhoppningsvis kan Origonoden (som programvaran kallas) vara ett alternativ när framtidens svenska ehälsopyramid ska byggas. Lyssna gärna på Fredrik Öbergs anförande.

Jag lovar att återkomma på nästa års Vitalis med en spännande lägesrapportering och analys bland annat av vad E-hälsomyndighetens utredning kan leda fram till.