Sedan 2008 har det i Sverige erbjudits evidensbaserad strukturerad behandling av artros via så kallade Artrosskolor. Dock visar data att programmet är underutnyttjat och når endast en bråkdel av de med behov av denna form av grundbehandling.

Sedan några år tillbaka finns en digital version av detta strukturerade behandlingskoncept. Via en smartphone kan personer med artros få tillgång till en fysioterapeut, få utbildning i sin sjukdom och få regelbunden träning för att förbättra sina symptom. Ett tiotal vetenskapliga arbeten visar att denna behandling leder till förbättrade symptom och nöjda deltagare, samt att programmet kan leda till att onödiga kirurgiska interventioner kan undvikas. Det hypotetiseras att det digitala mediet kan bidra till bättre tillgänglighet då närhet till en klinik inte är nödvändigt, dock är detta inte visat tidigare i vetenskapliga studier. Därför undersökte vi data på användandet av digital och reguljär behandling i olika delar av landet för att försöka få en uppfattning om huruvida reguljär behandling når ut till glesbygd, i samma utsträckning som ett digitalt program.

Resultaten visar att skillnaden i antal deltagare per 100 000 invånare mellan tätbefolkade områden och glesbygd var större för den reguljära behandlingen än för den digitala, vilket uppenbaras i ration mellan det högsta respektive det lägsta antalet deltagare / 100 000 invånare för reguljär behandling, 13,6, respektive 2,6 för det digitala programmet.

Slutsatsen blir således att digital behandling, i jämförelse med reguljär, förbättrar tillgängligheten av artrosbehandling i Sverige. Vidare kommer vi att undersöka hur detta skeende påverkats av rådande pandemi.