EU har under flera års tid successivt inskränkt möjligheterna att som investerare med skydd under ett bilateralt (BIT) eller multilateralt investeringsskyddsavtal få sin sak prövad av en skiljenämnd. Dessa begränsningar började med Achmea-domen 2018 men har kommit att utvidgas i flera efterkommande avgöranden, inklusive Komstroy och PL Holdings från 2021. Senare avgöranden (så som Kommissionen v. UK (Micula) från 2024) har även inskränkt möjligheten att verkställa skiljedomar meddelade i investeringstvister. Vissa nationella domstolar, inklusive i Sverige, har i sin tolkning av dessa EU-avgöranden tagit utvecklingen ännu längre och i maj 2025 meddelade Högsta domstolen en klargörande dom avseende s.k. "mixade" investeringstvister (där domstolen bekräftade att skiljedomar som berör parter med hemvist utanför EU som huvudregel är giltiga). I ljuset av senaste årens utveckling har flera EU-medlemsstater sagt upp sina s.k. "intra-EU BITs" och aviserat utträde ut Energy Charter Treaty. Frågan som bl.a. behandlas under detta pass är hur situationen påverkar Sverige som säte för dylika tvister och hur man bör agera som rådgivare på denna minerade mark.