Aldrig tidigare har den sociala barnavården diskuterats så mycket som under senare år. Frågor om samhällets ansvar för barn som riskerar att fara illa på grund av bristande hemförhållanden, men också unga som kopplas till kriminalitet, har under 2020-talet kommit att hamna i politikens blickfång och många initiativ till rättsliga reformer har tagits. Något förenklat, men ändock väldigt tydligt, kan det beskrivas som att i ett större perspektiv ligger fokus på att vissa barn ska skyddas medan andra ska hållas ansvariga. Gemensamt för och kärnan i senare års reformer och initiativ är också att socialtjänstens ska få utökade befogenheter att utreda och ingripa mer och ett uttalat politiskt mål (i Tidöavtalet) är att fler barn ska omhändertas. Detta sker samtidigt som det uppmärksammas att det inte finns tillräckligt med kvalificerade familjehem och att institutionsvården för barn och unga har stora brister. Skälet för skiftet mot utökade befogenheter och mer ingripande kan tolkas som att detta ibland anses krävas för att realisera barns rättigheter och skydda barn och i vissa fall för att samhället ska skyddas.

Under föreläsningen presenteras dessa förändringar inom den sociala barnavården och särskilt LVU – ”var kommer vi ifrån?” och ”vart är vi på väg” – bl.a. genom en genomgång av senare års reformer och reformförslag vilka kan beskrivas som ett skifte från frivillighet till utökat tvång, kontroll och insyn. Det svenska systemet kommer också att sättas i ett internationellt jämförande perspektiv. En övergripande fråga som föreläsarna gärna vill diskutera är vilken roll advokater kan ha i den förändrade sociala barnavården och LVU-processer.